Steampunk-lajv

I helgen hade jag nöjet att arrangera ett steampunklajv. Målet var ett litet pussel/intrig-lajv som skulle vara tillgängligt för både nya och erfarna lajvare, och inte kräva så mycket förberedelser av deltagarna. Jag började planera i augusti, och efter att ägnat de två sista veckorna åt intensivt intrigskrivande var det äntligen dags för mig och 15 andra att ha själva lajvet.

Vi började med att de flesta träffades för att strosa runt lite i Gamla Linköping, innan det var dags för lunch på Wärdshuset. Vi fick en del glada och nyfikna kommentarer när vi kom gående i våra fina kläder :-) Efter en något kort lunch (arrangörskan, dvs jag, hade tydligen en grovt optimistisk uppfattning om hur lång tid det tar att flytta på 10-15 pers, få mat, äta och flytta på oss igen...) var det dags att dra oss mot lokalen för själva lajvet. Efter en kort genomgång där jag lyckades få en nervsitets/stress-hjärnsläpp och glömma att jag ens hade en lista på vad jag ville säga började vi. Lajvet var uppdelat på tre akter om vardera knappa timmen, där varje akt utspelade sig under en dag. Miljön var en kemi-konferens i ett steampunk-alternativt Linköping vid sekelskiftet, men deltagarna var inte bara forskare och uppfinnare utan vi hade bland annat även en hypnotisör, en skådespelerska, en militär och två rika personer som allmänt lade sig i och ville köpa saker :-)

Lite bilder från lunchen:

Huvudintrigen handlade om ett dokument från 1500-talet som beskrev hur man skulle tillreda ett elixir för evigt liv. Eller var det möjligen ett livsfarligt zombie-elixir? För att inte göra det för enkelt för mina kära deltagare var förstås vissa delar skrivna med ett skiffer, som bara en person hade nyckeln till. Vi hade också respresentanter för den tyska Kaisern och svenska Krigsmakten, som var ute efter att lägga beslag på alla spännande uppfinningar - i hård konkurens med dandyn som ville köpa sig ett bättre rykte genom att finansiera forskning... Uppfinningar visades upp, ifrågasattes, stals och köptes. Arkeologen svimmade och blev hypnotiserad, vetenskaplig heder ifrågasattes och köptes, och vi fick till och med ett episkt relations-gräl som slutscen (Tack K och T!). Sammantaget var det ett roligt (ok, jag är arrangören, jag erkänner att jag är partisk!) och mycket intensivt lajv, och det kom upp trådar som gjorde mig som arrangör glatt häpen. (Vanför blev till exempel tolkad som vandöd, vilket blev mycket roligare :-)   )
 

Nästan hela gruppen samlad efter lajvet

Upfinnaren, herr civilingenjör licentiat doktor Otto Nilson från Otto Nilssons Ångkemiska Laboratorium, med sitt fantasktiska super-ång-pulver som rönte stort intresse

En hyfsat representativ bild av undertecknad - kändes som att jag var rätt speedad och sprang runt och körde med folk hela dagen... (Bättre bilder på min nya dräkt kommer i ett eget inlägg senare)

 Bilder från genomgången efteråt där alla fick berätta lite om vad det hållit på med under lajvet:

Är de inte stiliga, mina föräldrar?

Jag är särskilt imponerad över hur bra lajvet gick och hur snygga dräkter alla hade fått till, eftersom några knappt hört talas om steampunk innan jag berättade om lajvet, och många inte hade lajvat förut. Bra jobbat alla!

Sammantaget gav arrangerande mersmak, och jag funderar redan på vad temat ska vara på nästa lajv...

Big 1770's hair at the ball

Last Saturday I attended "Ball of all times" here in Linköping. We started the day with dancing training, with dances from 12th to 19th century. Then we got a few hours to change, and then it was time for eating lots of great historcial food and dancing. I did not take many pictures exept for those I did to document my Big Hair, so this post will be as self-centered as usual even while there was alot of very nice people and a lot of good looking clothing.

I had decided to use my 1770's silk Anglais a la polonaise, as I had only used it once, and I was not that up to making a new ball gown. (As I was all absorbed in making my 4th 1880's day dress. Maybe I should start to have a bit more variation in my projects? No! ) To get something new, I decided to try making a large hairdo. As I have lots of hair, I used no wig, but a lot of padding.

For padding, I bought a "hair donut", meant to be used for making neat hair buns. I got the XXL one, and simply pinned it on top of my head. As it is made of some net-like material, it was very easy to pin in it.  Then I used some of my hair balls as padding at the base of the donut. Then, I spent about one hour and three packets of hairpins on pinning strands of my hair on top of the donut.

Using all this...

... to make this!

I used hair wax instead of 18th century pomade. Then I used maize starch to powder my hair. It worked quite well to make the hair a bit lighter (greyer, in my case. ) In the back, twisted some of the strands before pinning them, to make it a bit more intresting. I had given up on those elegant rolls of hair beforehand, and chosen to make a quite simple hairdo. I had intended to curl the loose lock of hair, but run out of time and decided to leave it.

For once in historical costuming, the blue ends of my hair is not totally anachronistic (just a little bit, being way to bright) as the hair sometimes was powered in colors like blue or pink during this period. Historical or not, I like how the blue strands look. Surprisingly, this hairdo was also very comfortable. As the padding was very lightweight and I only used my own hair, it did not weight more than any modern hairdo. Also, having all the hair on top of my head instead of in for example a bun at the neck meant that the weight did not strain my neck at all.

The dress is still wrinkled at front, but I don't mind as much now that I have a better hairdo to pair it with.

And in soft light you can almost not see the wrinkles!

With some beautiful 18th century ladies :-)