[This text was written for a swedish magazine, not costume related but with the theme "beauty", which is why it is in swedish. ]
Skönhet som mål och mode som redskap, kanske man kan säga -
den som följer modet vill ses som elegant, snygg, sexig, eller något annat
positivt av andra som följer samma mode. Vad som anses som snyggt har däremot
ändrats ganska dramatiskt genom århundradena. Få som går på en Nobelfest skulle
väl välja sådana kläder som bars på Marie Antoinettes tid! Intressant är att även ens egen blick för vad
som är vackert i klädväg kan ställas om ganska markant. När jag började sy
historiska dräkter var det bara ett fåtal epoker som föll mig i smaken. Visst
är medeltida klänningar med sina långa kjolar och snäva liv ganska lätta att
uppskatta, men modet i många andra epoker ser lätt löjligt eller överdrivet ut
för ett modernt öga. Efterhand som jag trillat djupare ner i det nördiga
kaninhål som är historiska dräkter har jag dock märkt att jag har blivit
förtjust i modet i allt fler epoker, även de mer svårtuggade.
Ett exempel är dammodet på slutet av 1800-talet. Av någon
anledning, som modehistoriker säkert har väl koll på, blev det på 1890-talet
populärt med stora ärmar. Och då menar jag STORA – på en modeplansch kan man
mycket väl se dräkter där varje ärm är ungefär lika stor som torson på
bärarinnan. Att gå rakt in genom en dörr blir inte en självklarhet i en sådan
dräkt. Detta låter ju uppenbart som att det ska falla in i kategorin ”inte
riktigt klokt”, och det är det ju, objektivt sett – så opraktiskt! Hur kan
modet bli sådant att kännemärket på en skicklig skräddare var hur mycket tyg
han klarade av att få in i en ärm? Men ändå, efterhand som jag läste på om hur
dessa ärmar var konstruerade och tittade på bilder av bevarade dräkter så
började det se riktigt snyggt ut. Hjälp, vad håller min hjärna på med? En annan
epok som kan verka absurd är en av mina favorit-epoker inom historiskt mode.
Den ligger bara tio är tidigare – på mitten av 1880-talet var det inte stora
ärmar som gällde, utan en enorm bakdel. Detta åstadkoms med avancerade
underkjolar med styvnader i, som höll ut kjolen baktill likt en hylla. Det är
alltid lika kul att ta på sig en sådan dräkt och fråga någon närstående ”ser
min rumpa tillräckligt tjock ut i denna?”, just för att det ligger så långt
från vad som anses önskvärt idag. Hur kunde jag börja tycka att det är snyggt?
Rentav snyggt nog för att välja att sy flera sådana dräkter.
En förklaring till hur mitt moderna sinne kan fås att tycka
om dessa egentligen absurda kläder ligger kanske i proportionerna – de enorma
ärmarna matchas av en kjol med mycket vidd i för att komma till sin rätt. Då
blir siluetten en uppochnedvänd triangel på en lite större triangel, och vips
så har vi något som ligger nära ramen för dagens mode och skönhetsideal – en
smal midja! Även den enorma bakdelen tio år tidigare förstärker illusionen av
en smal midja, sedd från sidan. Annat i dräkt-väg kan jag nog inte bortförklara
med proportioner och moderna ideal, utan får helt enkelt konstatera att jag
lärt mig att uppskatta det bara genom att titta på det tillräckligt mycket.
Oavsett hur det kommer sig att jag gillar konstiga
historiska kläder kan det låta ganska harmlöst, och det är det väl i sig, jag
gillar ju min nördiga hobby och de vänner jag får där. Men vid lite djupare
tanke blir det även oroande: om jag kan börja gilla ett mode som ligger så
långt från det nuvarande bara genom att titta på gamla bilder, i stort sett
utan aktiv påverkan från omvärlden, hur lättpåverkad är jag då inte för den
moderna mode- och skönhetsindustrins enorma säljmaskiner? Inte konstigt att det
svårt att stå emot känslan av att jag borde klä mig eller fixa håret på ett
annat sätt, när en hel industri aktivt går in för att påverka mig åt det
hållet! Då kan det vara bra att skaffa sig lite perspektiv genom att påminna
sig om vad som tidigare varit skönhet och hur lätt det är att påverkas. Om man
påminner sig att det genom tiderna varit en absolut nödvändighet för den
trendige att ha antingen stor rumpa eller ingen rumpa, att vara rejält kurvig
eller helt rak, att ha putmage eller markerad midja (japp, även män har haft
korsett!), stora ärmar eller kraftigt sluttande axlar - ja då blir det lite lättare att se det som
saluförs i reklamen som ytterligare ett utslag av något ganska godtyckligt!
